Speechless...

Jag vet inte vilket ord som egentligen passar bäst just nu...
Jag känner mig helt lost, jag är invirad i ngt jävligt jobbigt som jag inte vet hur jag ska lösa.
Jag vill ju så gärna, du måste tro mig men jag får inte bort den där tryckande känslan.
Jag vill känna saknaden, jag vill känna det där pirret i magen, jag vill känna allt det där jag kände så fruktansvärt starkt tills jag inte vågade känna så mer...
Jag vet att det var mitt eget fel, jag vill inte säga ngt annat, inte skylla ifrån mig.
Jag önskar att jag hade väntat.. sen å andra sidan önskar jag att vi pratat mer, även om dåliga saker.
Varför gjorde vi aldrig det?
Jag önskar att saker vore annorlunda, men det är dom inte.



Det värsta är att se Dig må dåligt, att se Dina tårar och veta att det är Jag som orsakat dem. Det gör ont.
Mina egna tårar spelar ingen roll, dom känns bara patetiska.
Dom löser inga världsproblem i vilket fall som helst...




Speechless...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0